Vecka 3: rehabilitering eller hur går det till innan utslussningen?

Redan sluten av november 2016 och vädret blir bättre och bättre. Solen skiner och självklart det blåser (som vanligt). Jag klagar inte på värme. Även om det inte hör till saken psykiatri är det intressant och roligt att nämna att där i Nya Zeeland oftast blåser inne som ute nästan lika mycket. En klok AT-läkare sade till mig: bara du vet att där fryser man mer än i norr av Sverige mitt i vintern. Vilka sanna ord! Eller i andra ord – byggtraditioner där är väl inte dem bästa.

Väl med det. Tillbaka till psykiatri. Även om det är tänkt att min vistelse där i Ny Zeeland skall beröra mer läkemedelsförsörjning och kulturella frågor en väldigt stor del gick åt rehabilitering. Och vad roligt och intressant det var! När jag planerade min resa så rätt så många kollegor inte kunnat förstå varför jag valt Ny Zeeland. ”Det finns ju ingenting där förutom kiwis”, var en vanlig kommentar. Jaa, det finns!!! Det finns många väldigt bra saker som vi har lyckats avveckla eller rationalisera bort här i Sverige.

Men jag ska börja från början. Jag försökte nämna i mina första 2 blogg delar att själva rättsliga systemet är ganska annorlunda. Men patientens utvecklings- och utslussningsprocess är ändå väldigt likt. För dem som inte vet hur det går till vill jag berätta kort. Efter att man ser en påtaglig förbättring och uppnår symtom kontroll börjar man tänka om hur kan man aktivera patient? Vilket arbete kan denne utföra? Vad finns för intresse? Vilken funktion har en patient? Dessa frågeställningar är lika i Sverige som i Ny Zeeland. Det roliga och intressanta var att rättspsykiatri i NZ använder flitigt av arbetsterapeuter. Dem kommer in i vårdprocess i tidigt skede och leder patientens rehabilitering till samhället. Kliniken har olika aktivitet där patienterna kan träna olika förmågor och tom få en symbolisk summa för sin insats. När man kommer till Mason lägger man märke till att gräsmattor är näst intill perfekta. Man blir ännu mer överraskad att kliniken inte har någon entreprenad för detta och allt detta sköts av patienter. Man kan grubbla om saken i tankar ”orättvist”, ”underbetalt”, etc. Det positiva är att patienterna är upptagna med meningsfult arbete som dem själva efterfrågar. Patienterna är stolta över det dem gör och nöjda att få symbolisk ersättning. Jag väckt frågan om det har förekommit att användare har förstört gräsklipparen eller misskött sitt uppdrag. Personalen tittade på mig med missförstånd i ansiktet: det har inte förekommit skadegörelse eller misskötsamhet sedan kliniken grundades!

I lång och trogen tjänst. Man kan tro att det är föremål för museum men fungerar utmärkt i vardagen!

I lång och trogen tjänst. Man kan tro att det är föremål för museum men fungerar utmärkt i vardagen!

Utanför kliniken finns det flera aktörer som är behjälpliga i rehabiliteringen av patienterna. Man har olika kurser för patienterna, exempelvis kurs om hur man skriver CV, möjligheter att kunna träna sociala färdigheter, exempelvis, vad säger man på arbetsintervju? Klienterna har möjlighet att genomföra arbetsträning på ”Zoo Doo”, ”Woodfors gardens” och ”Wrap ´N` Pack”. Det som uppskattas av patienterna är att det är ”riktiga” arbetsuppgifter som var och en får ta i sitt tempo. Produkt säljes. Alla dessa rehabiliterings enheter behöver donationer för att kunna funktionera och finnas för klienterna. Man blir fascinerat över personalens, som arbetar med dessa klienter, dedikation för sitt arbete och uppdrag. Verksamheter bedrivs ofta i slitna lokaler, hjälpmedel för att genomföra arbetet är gamla, men kärleken till sitt jobb – mycket akta!

"Wrap `N`Pack". Här produceras skyltar för olika affärer

"Wrap `N`Pack". Här produceras skyltar för olika affärer